Klimatkrisen är en jämställdhetskris

Kvinnor drabbas hårdare än män av klimatförändringarna, eftersom de utgör en majoritet av den fattiga befolkningen i de länder som är mest sårbara. Ofta är det självhushållande bondekvinnors skördar som torkar bort eller dränks av översvämningar och dessa hushåll saknar ofta skyddsnät. Kvinnor i utvecklingsländer har sämre tillgång till kunskap, ekonomiska resurser och teknologi än män och de är ofta inte delaktiga i viktiga beslut. Det gör att de har sämre förutsättningar att stå emot klimatförändringarna.

Vid klimatrelaterade katastrofer, som översvämningar eller tyfoner, dör 14 gånger fler kvinnor och barn än män – och forskning visar att det är direkt kopplat till att kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter inte respekteras. Kvinnor som blir flyktingar på grund av klimatförändringarna riskerar att drabbas av sexuellt våld eller förfördelas vad gäller stöd och resurser.

Klimatförändringarna gör att kvinnors brist på rättigheter ställs på sin spets. Det handlar helt enkelt om liv eller död för kvinnor i världens mest sårbara länder. Två frågor har en central betydelse:

• Kvinnor äger bara 13 procent av åkermarken i världen, trots att jordbruket i de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna ofta sköts huvudsakligen av kvinnor. Det gör att miljoner kvinnor inte kan ta beslut, göra investeringar och planera för att anpassa sig till klimatförändringarna.
• Kvinnor som kämpar för sin mark och sin miljö sätts under allt hårdare tryck när det demokratiska utrymmet krymper världen över. Särskilt allvarligt är läget i Latinamerika och Filippinerna. 304 människorättsförsvarare, kvinnor och män, mördades förra året enligt Front Line Defenders, många av dem bönder eller urfolksinvånare som kämpade för sin mark och sin miljö.

Pekingdeklarationen om kvinnors rättigheter antogs av FN för 25 år sedan i år, men alltför lite har hänt. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres jämförde nyligen diskrimineringen av kvinnor i världen med slaveriet och kallade ojämställdhet ”korkad”. Han har rätt. Bristande respekt för kvinnors rättigheter är en viktig orsak till att kvinnor dör i kampen för sin mark, i kampen mot klimatförändringarna, och att de drabbas hårdare än männen.

Samtidigt är 2020 ett ödesår. Det är nu det finns en chans att hejda klimatkrisen. Bara tio år återstår för att nå målen i Agenda 2030, där både jämställdhet och klimatet är centrala delar.

Sverige bör med all kraft driva på för en effektiv handlingsplan för att genomföra Pekingdeklarationen och för att säkerställa kvinnors rätt till mark och att skydda kvinnor som är människorättsförsvarare.

Tommy Ohlström
Ordförande, Kooperativa förbundet (KF)

Lotta Folkesson
Styrelseledamot, Lantbrukarnas riksförbund (LRF)

Anders Lago
Ordförande, HSB

Erica Lundgren
Vd, OK Västerbotten

Helen Persson
Medlemschef, Konsumentföreningen Stockholm

Britta von Schoultz
Kommunikationsdirektör, Riksbyggen

Anna Tibblin
Generalsekreterare, We effect