En dag på Linas gård

Anna skördar kål till lunch. Foto: George Kamau

Halvvägs in i uppdraget och jag har nu genomfört alla Linas olika vardagssysslor men också varit med om en söndag. En speciell dag då det är veckans vilodag och dagen då man går i kyrkan.

Vardagarna är alla lika och mycket är rutinarbete kring hushållet och gården. Men här får ni ta del av Linas, och nu också mitt, vardagsschema. Väldigt kortfattat då, som ni alla vet, det finns miljoner saker en mamma och kvinna gör utan att ens tänka på det. 

Kl 5: vaknar och börjar med att sätta igång elden i köket för att kunna värma vatten och te till barnen som skall till skolan. Sopar golvet i köket. 

Kl 5.30 Ruth och Kipto, mellanstadiebarnen, vaknar och kommer till köket för frukost som består av gårdagens ugali (som är en tjock majsgröt) och te, de går sedan för att tvätta och klä sig. De yngre barnen väcks under vissa protester. 

Kl 5.45 hjälps vi åt att tvätta Faith, Eli och Betuel som sedan serveras frukost och kläs på. 

Kl 6 Ruth och Kipto vinkar hejdå och går till skolan. 

Kl 6.30 Faith, Eli och Betuel vinkas av vid vägen och går till skolan. Barnen har 30 respektive 40 minuters promenad till sina skolor. Vi städar huset, värmer mer te och vatten till oss själva och till Linas man. 

Vatten skall även pumpas till korna och det dagliga behovet i hushållet. 

Det är svettigt och man får sin morgonträning avklarad. Innan mjölkningen äter vi en lätt frukost av ugali eller rostade jordnötter. 

Kl 7.30 mjölkar vi korna. Linas familj har 12 kor och 4 av dem mjölkas just nu. Mjölkningen sker ute i hagen och Lina är helt klart flinkare på det än jag. 

Korna får sedan mat som är en blandning av mald majs och halm. 

Anna mjölkar som en del av de vardagliga sysslorna hos Lina. Foto: George Kamau

Kl 8.30 går vi med lammen till skogen och passar samtidigt på att lämna av mjölken vid mjölkuppsamlingsplatsen. På vägen möter vi alltid flera grannar och alla hälsar på det inhemska sättet. Två kindpussar och ett särskilt handslag och så säger man ”Yamune” som betyder ”hur mår du” ungefär, på vilket man svarar ”Achamege”. Sen pratar man en stund för att sedan gå vidare. 

Kl 9.15 mjölkbilen kommer och den mjölk vi mjölkat vägs in och registreras på Linas mans nummer. Lina har ett eget men det används endast när korna mjölkar mer än de gör just nu (på grund av att det varit en period av torka). 

Kl 9.30 är vi hemma igen och börjar med gårdagskvällens och morgonens disk. Det sker som allt annat för hand och eftersom familjen är stor och det inte sällan kommer gäster brukar det ta en timme ungefär. 

Kl 10.30 varannan dag tvättar vi kläder, varannan dag passar vi på att börja med lunchen tidigare. Medan kläderna blötläggs flyttas kor och kalvar för bete. 

Själva tvätten sker i en skottkärra med två ursköljningshinkar intill. 

Kl 12.00 om vi tvättat gör vi lunch, det brukar vara ris och bönor eller hirsgröt och chapati. Vi passar på att fylla på vår egen energi med lite te. 

Kl 12.30 vi går till åkern för att hacka ogräs. Just nu är det majs och vita bönor som odlas på den åker vi jobbar. Man hackar ogräset med en djembe, en kort hackspade. Och jag skulle nog snarare kalla det gräva ogräs för man skall också se till att vända jorden och verkligen öppna upp jordskorpan. Det tar på axlar och rygg. 

Lina och Anna plockar ogräs bland majsodlingarna tillsammans med Linas son Caleb. Foto: George Kamau

Kl 14.30 om vi ska hämta ved i skogen går vi hem igen för att äta lunchen som vi förberett. Om inte så äter vi en lätt lunch vid åkern och jobbar någon timme till där. 

Kl 15.30 Caroline, granne och svägerska kommer förbi för att ansluta och göra sällskap på vedhämtarturen. Vi tar med oss våra machetes, flätade rep och en vävd säck och ger oss av. Det tar ungefär en halvtimme innan vi hittar bra vedpinnar. Vi hugger, drar och samlar ihop tillräckligt mycket. Caroline är en väldigt snabb och stark vedsamlare och jag imponeras alltid av hennes flinkhet. 

Sen staplar man veden på ett speciellt sätt och binder ihop som en slags ryggsäck. Säckväven används som skydd för ryggen. Sen hivar man den 30-40 kilo tunga vedryggsäcken upp på ryggen och fäster bandet kring huvudet. Det är nu huvudtyget kommer till användning. Första gången hade jag keps och det var smärtsamt. Man behöver lite vaddering för pannans skull. 

Vi bär sedan hem veden, det är tyvärr uppförsbacke på vägen hem och man hinner bli rejält svettig innan man är framme. 

Kl 17.15 vi lastar av veden och pustar ut i någon minut innan kvällsmjölkningen börjar. 

Att bära hem veden är tungt och svettigt och sker med en speciell teknik. Foto: George Kamau

Kl 18.00 Dags att förbereda middag, men innan dess en snabb dusch/tvätt i det enkla duschrummet och ett ombyte av kläder. Barnen springer mellan kök och stora huset, hjälper till, pratar, sjunger, busar och gör läxor. Mörkret kommer och klockan 19 är det becksvart. 

Kl 20.30 Maten är klar och det är dags att servera middag i matrummet som också fungerar som vardagsrum. Kvällsmaten består alltid av ugali  och en grönsaksröra av kål, spenat, tomat, andra grönsaker eller ägg från de egna hönsen. Två dagar i veckan brukar familjen slakta en höna och då kokas en soppa på den. 

Kl 21.00 Nyheter på teve som alla i familjen tittar på, kommenterar och diskuterar kring. Teven drivs av ett bilbatteri som i sin tur laddas av solceller. Himla smart, och de laddar också mobiltelefoner via denna och några enstaka lampor som används sparsamt. Mobiltelefonin är viktig här och ett sätt att kommunicera, betala varor med och hålla sig uppdaterad kring omvärlden. Familjen är stolt över sin möjlighet att kunna ha vissa bekvämligheter via bilbatteriet. 

Kl 21.30 Familjen ber aftonbön och barnen börjar gå till sängs. 

Kl 21.45 Lina och jag ställer undan disk och maten som blivit över, förbereder barnens kläder inför morgondagen. Ser till att hönsen är inne och allt är i sin ordning. 

Kl 23.00 Stupar i säng och känner viss ömhet i kropp och trötthet i knopp. Hör Lina fixa med det allra sista. Somnar gott och sover djupt trots att hönsen bor granne med mig.  

Väcks av tuppen nästa morgon och så kör vi igång igen. 

Tillbaka till bloggen

 

Av

Anna Myhr