Hanbantota-distriktet i södra Sri Lanka. Morgonen den 26 december, 2004. Djuren verkar dra sig upp mot högre mark. Ingen förstår varför. Timmar senare är katastrofen ett faktum.
— Jag var sju år och förstod inte vad vi hade gjort för fel. Varför naturen var så arg på oss, säger Sachini Kaushalya.
Själv var hon inte på stranden den dagen. Hon kunde söka skydd i ett hus längre upp i terrängen. Det räddade hennes liv. Hennes pappa arbetade på ett sandtag vid havet några hundra meter bort. Han såg när de skoningslösa vattenmassorna kastade sig över ön, men överlevde mirakulöst.
Tusentals andra gick det värsta av öden till mötes. Sachini kämpar mot tårarna. Men fortsätter berätta.
— När vattnet drog sig undan gick jag ut på fälten. Alla hus var borta och det låg döda människor överallt. Min kompis Dilani var en av dem.
Tsunamin 2004 tog 30 000 människors liv på Sri Lanka
1,5 miljoner människor tvingades lämna sina hem. Här på sydkusten samt på östkusten var ödeläggelsen som störst. Kvadratmil av jordbruksmark förstördes. Kolera bröt ut. Många sökte tröst i droger och alkohol. Tsunamin bedövade hela Sri Lanka, och fortfarande har långt från alla repat sig.
We Effect gjorde en särskild insats för att hjälpa till med återuppbyggnaden av Sri Lanka. Bland annat stöttade We Effect kooperativ som Dehigahalanda Fisheries Cooperative Society. Fiskekooperativet skapade en trygg grund för att fler skulle få en inkomst – och på så vis ha egna medel att bygga ett nytt hus, ha råd att betala barnens skolgång och sätta mat på bordet.
Vi var tvungna att arbeta tillsammans efter tsunamin. Det var så vi kunde överleva.
— Vi var tvungna att arbeta tillsammans efter tsunamin. Det var så vi kunde överleva och bygga upp samhället igen. Vi är starkare nu men kommer att vara ledsna hela livet. Vi kommer alltid att minnas de som dog.
We Effect hjälpte även till med byggandet av en ny möteslokal. Där hålls utbildningar för kooperativets medlemmar. Det ger även medlemmarna skydd under stormar. Det är i detta stabila hus, några hundra meter från havet, som Sachini och jag möts.
— Jag växte mer eller mindre upp här, min mamma var väldigt aktiv i kooperativet och medan hon satt i möten lekte jag i rummen intill, berättar Sachini.
Hon vänder sig bort. Jag ser att tårarna strömmar nedför Sachinis kinder. Hennes mardröm slutade inte med Tsunamin.
Stort stöd av kooperativet
För tre år sedan gick hennes mamma bort. Samtidigt lämnades hon av sin pappa, som mitt i allt ihop bestämde sig för att leva med en annan annan kvinna. Hon blev ensam kvar i familjen. Men i kooperativet fanns det stöd. Hon erbjöds att ta över sin mammas medlemskap.
— Jag är medlem och även ansvarig för ungdomssektionen. Jag vill att fler unga ska bli medlemmar i kooperativet, det gör oss starkare och är en plats där kvinnor kan ta plats och få kunskap.
Ge en gåva till We Effects arbete i Sri Lanka. Med ditt stöd kan vi hjälpa fler att ta klivet ut ur fattigdom.