Kvinnor i Palestina bygger hopp och gemenskap i kooperativ – mitt i våldet.

Mariam Ikermawi arbetar för We Effect i Palestina med att stärka kvinnors rättigheter och försörjning. Hon vet hur svårt det är att tala om fred när människor kämpar för att klara vardagen, men också hur viktigt det är att hålla fast vid hoppet.

– Julen är en tid för hopp. Vi drömmer om att fira palestinsk jul i år, samlas och få känna att livet kan vara normalt, åtminstone bara för en kväll, säger hon.

Och hoppet är någonting de kämpar för, varje dag. För jorden är mer än mark. Den är minne, försörjning och palestiniernas överlevnad.

Genom Mariam och We Effect på Västbanken får kvinnor verktyg att förändra sina jordbruk från grunden. Mariam stödjer dem att organisera sig i kooperativ och utveckla projekt som ger både mat och inkomst – allt från bikupor och honungsproduktion till droppbevattnade grönsaksodlingar, gemensamma vattentankar och återanvändning av regnvatten trots att de lever under ständig kontroll. Ständigt begränsade i tillgång till mark och vatten, och en vardag fylld av osäkerhet.

–Allt handlar om att fortsätta, odla, sätta mat på bordet och skapa trygghet för våra barn. Vi vill bara leva våra liv. Våga drömma igen. Där våldet skapar rädsla, skapar vi gemenskap, säger Mariam.

I byar söder om Hebron möter hon kvinnokooperativ som med stöd från Together for Food Security in Palestine odlar tomat, gurka, paprika och rader av mulukhiyah, det gröna guldet – en tålig gröda som står emot både torka och hot.
I en familj har sexton familjemedlemmar tillsammans skapat en 250 kvadratmeter stor trädgård med droppbevattning, där mulukhiyah nu blivit deras enda säkra inkomstkälla.

I de närliggande byarna Al-Baqa’a och Susya har fler kvinnokooperativ vänt svårigheter till möjligheter. I Al-Baqa’a har kvinnorna förbättrat kvaliteten på sin traditionella maftoul (palestinsk couscous) och nått nya marknader. I Susya, där bosättare förstörde deras bikupor, byggde de upp sin honungsproduktion igen.
Med nya kupor, utrustning och utbildning har de återställt försörjningen för över femtio familjer.

–Vi har ingen annan väg än att fortsätta. Det är vårt sätt att stå emot, att bygga vår resiliens, säger Mariam. Det är inte bara mat. Det är våra rättigheter, tillägger hon.

Längre norrut, i Tubasdalen och Jenin, har Environmental and Climate Justice Programme tillsammans med lokala organisationer återställt mark och byggt upp jordbruk som klarar ett allt torrare klimat. Familjer som planterar i sina trädgårdar tätt intill husen. Vatten som rinner i slangarna, träd som slår rot i sprucken jord, frön som gror – tecken på motstånd, och överlevnad.
Det finns en tro på att något gott ska komma.

Kvällens böneutrop blandas med kyrkklockorna i Betlehem. Olivkvistar binds till enkla juldekorationer. Någon bakar bröd på nykrossat vete.

–Julen ska inte bara vara en dröm i landet där den började. Den är palestinsk – en del av vilka vi är. Den påminner oss om hoppet, lika mycket som rätten till marken vi odlar i, och maten vi lägger på bordet, säger Mariam.