Hälften av invånarna lever i slum i Kenyas huvudstad Nairobi. Slumområdet Mathare kantas av berg med sopor, de leriga vägarna är fulla av gatuförsäljare, det är ett myller av människor och fordon.
In på en sidoväg ligger bostäderna. Skjulen är hoplappade av brädor och plåt. Några av dem är markerade med ett kryss, så snart kommer de att tas bort. Det sägs att de ligger för nära floden. Avhysningar och skövling av bostäder är vanliga i Nairobis slum och tillslagen kommer med jämna mellanrum, att invånarna protesterar spelar ingen roll. Bostäderna rivs ändå.
Skjulen är hoplappade av brädor och plåt
Nancy Wanjiik är 38 år och bor i slummen med sina döttrar. Länge bodde hon också i ett skjul av överblivna plåt- och träbitar. Utrymmet var trångt och mörkt, kallt på natten och varmt på dagen. Toalettbesök gjordes på ”Flying toilet”, behoven uträttades i en plastpåse som kastades i floden. Där i floden ligger soporna i drivor.
Men Nancy organiserade sig i ett kooperativ tillsammans med sina grannar och idag bor hon och döttrarna i ett solitt stenhus. De fick en röst som krävde förändring. Med hjälp av We Effect fick de komma till förhandlingsbordet och samtala med borgmästaren. Och de fick ett samarbetsavtal som omfattar rättigheten att använda mark till att bygga bostäder.
– Vi började spara, en shilling om dagen (cirka 80 öre). Med ett litet kapital kunde vi som hade bildat ett kooperativ, få lån, berättar Nancy.
We Effects samarbetsorganisation Pamoja Trust hjälpte bostadskooperativet att bygga sina hus. Nancys hus har två rum och kök, hon har el och rinnande vatten. I en gemensam byggnad finns toalett och möjlighet att tvätta sig, lånen hoppas de kunna betala tillbaka på åtta år. Drömmen för kooperativet är att få tillgång till mer mark och att bygga fler hus. Att ge fler familjer i slummen, en bostad att komma hem till.