I många länder i Latinamerika har myndigheterna agerat snabbt och kraftfullt för att begränsa coronavirusets spridning genom att införa utegångsförbud eller motsvarande restriktioner. Samtliga länder i Centralamerika har stängt sina gränser. I Guatemala har skolor, kollektivtrafik och privat och offentlig sektor stängts ner. Bolivia, som numera inte tillåter någon in- eller utresa från landet, har skjutit upp presidentvalet i maj på obestämd tid.
Utegångsförbud på grund av pandemin i Colombia
I Colombia har det undantagstillstånd som införts som svar på coronakrisen medfört att säkerhetsläget på landsbygden försämrats. På den colombianska landsbygden finns det exempelvis organiserad brottslighet som hotar och trakasserar småskaliga bönder i konflikt om resurser och mark, som nu har än mer fri lejd medan polis och militär fokuserar på att hålla undantagstillståndet i städerna.
– För några dagar sedan fick vi veta att åtta människorättsaktivister mördats sedan karantänen började. Polis och militär gör inget för att hjälpa folk. Tvärtom sägs det ofta här att de vänder bort blicken för den organiserade brottsligheten, och nu mer så än tidigare, säger Maria Guerra, We Effects landrepresentant i Colombia.
– En kvinnlig ledare i kampen för landrättigheter i Putumayo-regionen i södra Colombia, som We Effect har kontakt med, har också utsatts för dödshot, tillägger hon.
Hon berättar också att de särskilda områden där de före detta stridande i FARC-gerillan nu lever för att integreras tillbaka in i samhället i enlighet med det fredsavtal som landets regering och gerillarörelsen undertecknade 2016, i stort sett helt isolerats.
– Regeringen beslutade för ungefär två veckor sedan att dessa områden ska hållas helt isolerade. Ingen får komma ut, ingen får komma in. Där inne finns ingen sjukvård, inte tillräckligt med mat. Det är trångbott och det finns inte väl fungerande vatten och avlopp. Vi är väldigt bekymrade, säger Maria Guerra.
Kvinnor särskilt utsatta i Latinamerika under coronapandemin
Även kvinnor är särskilt utsatta i coronakrisens spår. Bogota stad gjorde nyligen en undersökning som visar att våldet mot kvinnor i hemmen ökat med 53 procent sedan den coronakrisen började. Colombian Women Observer slog nyligen larm om att den hjälptelefon som inrättats till stöd för kvinnor som utsätts för våld i hemmet fått 91 procent fler samtal den senaste perioden jämfört med föregående period.
Ever Guillén, We Effects landrepresentant i Honduras, vittnar om en liknande utveckling även där.
– En sak som vi är oroliga för, särskilt kvinnoorganisationerna, är att många kvinnor nu är instängda med sina förövare. Det är en stor risk för kvinnor att vara i karantän, säger han.
Det stora antalet fattiga och marginaliserade i Latinamerika drabbas också hårt när skolor, handel och trafik stängs ner för att stoppa coronasmittan. Många lever för dagen på inkomster från gatuhandel eller dagsarbete, och står nu utan inkomst. Samtidigt minskar de pengar som många brukar få skickade till sig från familj och släktingar som arbetar i Spanien eller USA på grund av att de förlorar sina arbeten där som följd av av coronakrisen.
– Fattigdomen kommer att öka, konstaterar Ever Guillén.
Få länder i regionen har tillräckligt med sjukvårdskapacitet om coronasmittan sprider sig brett i samhället.
– När de första fallen inträffade fick folk panik och sjukhusen lät inte den första smittade personen in. Hon var tvungen att åka till flera olika vårdcentraler innan hon slutligen fick behandling. Det finns mycket liten förståelse för sjukdomen och vården är i dåligt skick, berättar Sandra Bustamante, We Effects landrepresentant i Bolivia.
Sjukvårdssystemet i Latinamerika svårt att hantera COVID-19
Det finns förstaklassig sjukvård att tillgå i Latinamerika, men bara för de rika med privata sjukvårdsförsäkringar. På världens mest ojämlika kontinent står den stora majoriteten av människor utan sjukvård.
– Det största bekymret här i Colombia är att hälsosystemet är helt otillräckligt. I de områden ute på landsbygden där vi arbetar är det allra sämst. För många av bönderna finns det inte ens en vårdcentral inom fem timmars resa. Det är väldigt allvarligt, säger Maria Guerra i Colombia.
We Effects personal ser dock redan exempel på solidariska handlingar människor emellan för att tillsammans möta krisen. Maria Canil, ledamoti kvinnoorganisationen Conaviguas styrelse i Guatemala, följer utvecklingen via datorn hemma på sängkanten. Hon lever på de grönsaker hon kan skörda från de kollektiva odlingar som organisationen startade med stöd av We Effect.
– Jag hoppas snart kunna omfamna de andra kvinnorna igen, och att vi kan se varandra utan rädsla. I den här sortens krig, där vi inte kan se fienden, känner vi istället av den genom hunger på landsbygden. Här finns inte arbete eller resurser för att skaffa det grundläggande för att vara i karantän. Nu måste vi se på livet på ett annat sätt, säger hon.