– För det mesta bestod det vi hade på tallriken bara av bönor och tortillas, minns hon. Det var allt vi kunde äta, morgon, middag och kväll.
Arbetet i området var oregelbundet, och inkomsten räckte aldrig till. Under vissa perioder blev det ännu svårare att få tag på mat. Teresa minns tillfällen då hon tvingades hitta alternativ bara för att se till att hennes barn inte skulle gå hungriga till sängs.
– Det fanns dagar då jag inte tänkte på mig själv, jag tänkte bara på att mina barn skulle få äta, säger hon. När det inte fanns något annat brukade jag koka gröna bananer i vatten och ge dem, så att de inte skulle känna hungern.
Utan en stabil inkomst och med begränsad tillgång till vatten var det inte möjligt att odla mat hemma. Måltiderna saknade variation, och att få maten att räcka krävde ständiga ansträngningar och svåra beslut.
Allt började förändras när Teresa blev en del av ett lokalt initiativ, stöttat av We Effect och dess partnerorganisationer i Centralamerika – ett initiativ som fokuserar på att stärka småskaliga bönder, förbättra livsmedelsproduktionen, skolmåltider och bygga mer motståndskraftiga samhällen.
Genom detta stöd började Teresa arbeta med en egen köksträdgård och gick med i en grupp där familjer odlar mat tillsammans.
– Nu arbetar jag i min egen trädgård, berättar hon. Jag odlar rädisor, tomater, örter, mangold… sådant som jag tidigare inte ens kunde föreställa mig att ha hemma.
Idag syns skillnaden i vardagen.
Måltiderna är inte längre begränsade till ett enda alternativ. Teresa lagar mat med grönsaker som hon själv skördar, vilket ger både variation och näring till barnens kost.
– Nu ser det annorlunda ut, säger hon. Jag går bara ut, skördar det jag behöver och lagar det. Förr hade jag inte tillgång till det.
Hennes barn äter nu mer regelbundet och med större variation – något som inte alltid var möjligt tidigare.
– När det finns rädisor äter de dem med lime. När det finns mangold lagar jag det till dem. De är glada, för nu finns det mer att äta.
Förändringen handlar inte bara om mat. När skörden är god kan Teresa sälja en del av det hon producerar.
– Jag säljer lite, kanske för 20 quetzales, säger hon. För det kan jag köpa ägg eller något extra till mina barn.
Teresa är också en del av en gemensam odling, där kvinnor och män arbetar tillsammans för att odla mat och dela på skörden.
– Vi arbetar tillsammans – kvinnor och män – med att rensa mark, plantera och hämta vatten, berättar hon. När det är dags att skörda delar vi upp allt, och varje familj får ta med sig mat hem.
Genom detta gemensamma arbete har fler familjer i området nu tillgång till mat, även under svårare perioder.
För Teresa är förändringen enkel – men djupgående.
– Det gör mig glad att kunna servera mat till mina barn, säger hon. Förr, även om jag ville, kunde jag inte alltid göra det. Nu kan jag.